Tankar om svensk borgerlighet

Moderaterna 35,7 procent (+0,6)
Folkpartiet 8,1 (+0,9)
Centerpartiet 5,5 (+1,7)
Kristdemokraterna 2,7 (–0,1)

Socialdemokraterna 24,4 (–3,8)
Vänsterpartiet 5,2 (+0,2)
Miljöpartiet 9,6 (–1,4)

Sverigedemokraterna 7,1 (+0,8)

M, C och Fp har egen majoritet. De rödgröna samlar inte ens 40%.

Värt att notera är att Kristdemokraterna endast får 2,7 procent av väljarstödet. Med anledning av senaste veckornas diskussioner om behovet att ha två liberala partier i riksdagen (C och FP) tycker jag att man borde fundera över om det är relevant att ha två socialborgarkonservativa partier i riksdagen (M och Kd). Vissa tycker att det finns ett borgerligt parti för mycket, jag skulle mena att det finns två för många. Långsiktigt kanske svensk borgerlighet borde rikta ögonen mot Tyskland, där ett stort, statsbärande högerparti (CDU/CDS) regerar tillsammans med ett idédrivet, liberalt parti med tvåsiffrigt väljarstöd (FDP). Även om Alliansen har varit framgångsrik så är det inte optimalt att ha fyra olika partier som alla ska synas, tillfredsställa sina kärnväljare, vara nöjda med sina ministerposter osv. Att Sverige har Europas största regering är nästan helt på grund av partipolitisk prestige. Onödigt att ha fyra olika partier när de inte för fyra olika sorters politik.

Vidare så tror jag det är dags att sluta bli förvånad över Socialdemokraternas låga siffror, man får ta att börja vänja sig vid ett väljarstöd mellan 20 och 25 procent. Det är så resten av Europas socialdemokrater har det och det är så det kommer vara även i Sverige. Jag tror verkligen inte att (S) har potential att bli ett 40%-parti igen.